Jag förlorade en vän i sommar, du fina vän som kämpade i 2 år med hjärncancer men förlorade till slut.  Vi sågs lite då och då men inte så ofta som jag skulle ha velat. Du ville alltid ha healing och jag gav dig gärna, nu kunde jag inte bota din cancer men jag gjorde dig lugn och harmonisk och gav dig energi så du kunde möta ditt öde till slut. Din dotter sa efteråt att du alltid talade så gott om mig och min healing. Tack finast Annki för din vänskap och för att jag fick följa dig både i livet och på din sista resa. Vila i frid vännen.

Fuck cancer säger jag.

Så många gånger som vi bara rusar på, säger till nära och kära att vi hörs och syns. Men så glömmer vi i all stress och dagarna bara går. Glöm inte bort att höra av dig, en dag är det försent.

Tacksam, tacksam, tacksam att jag har allt jag kan önska mig.