Visst är det lustigt att man har så många små apor som sitter på axeln och tjattrar. Du duger inte, men inte kan du, vem tror du att du är! osv.

Ju äldre jag blir desto mer kan jag skita i vad andra tycker, tänk om man hade haft den insikten tidigare.

Jag är jag och jag gör som jag vill, ser ut som jag vill. Jag är ingen kopia av någon annan, vem vill vara det!, en i mängden som måste härma andra för att vara populär.

Jag är en unik varelse och går min egen väg och är nöjd med det!